Och helt plötsligt blev taktik viktigt…

….BLÄ!

Kärlek…

…jag vet, fullständigt off topic både gällande bloggen OCH mig, men vem bryr sig. Jag är kär! Åh! Och jag är ändå kvinna så jag tycker att jag har rätt till det här. ÅH! Ge mig! NYSS!

 

 

Vad gör man när databaserna tuggar?

Jo, man skriver ett inlägg. Jag skulle kunna påstå att jag håller på att bli smått galen på mina små queries just nu – snart tar jag deras oförmåga att fungera personligt – men det vore dumt. Istället har jag under de senaste minuterna ägnat mig åt träningsgenomgång i huvudet. I tisdags blev det ett bröstpass. Fick till en femma på 60 kg i Smithen. Så, det närmar sig men är långt ifrån lagom (*asg* inser precis att jag fick till världens sämsta internskämt). Ikväll väntar troligtvis ett ryggpass plus ett gäng benövningar. De där benövningarna är dock förrädiska… spelar ingen roll hur få eller hur lätta jag gör, får ändå grym träningsvärk (som tyvärr inte kommer att passa bra på lördag då det är flyttdags för Systeryster med familj)! Apropå ryggövningar har jag hittat en ny (nåja) favoritmaskin som nog kan hjälpa mig på vägen till min första (nåja) alldeles egna opassade chin-up – det är visserligen långt dit men skam den som ger sig. Usch, jag ber om ursäkt om jag låter hurtig – det var inte alls min intention. För övrigt lärde jag mig igår att det går att ta powerwalks i kontorskläder och med ICA-kassen och handväskan i högsta hugg. Allt som behövs är att man ser till att glömma nycklarna hemma! Tadah! Nöden har ingen lag! För övrigt #2 – Min query funkade! Ha! Success!

Träningssammanfattning V43

Fy fasen! Hittade en träningssammanfattning över den här veckan (men för 2 år sedan – 2007) när jag tränade rätt rejält. Funderar på att ge mig på en sån vecka någon gång snart bara för att se om det fortfarande är möjligt.  Så, det här är träningssammanfattningen jag hittade….. gah!

Träningssammanfattning, V43 oktober 29, 2007 av snorkelkompis |

Måndag – Rygg, 27 min Crosstrainer (CT), Step1
Tisdag – Bröst, Step1
Onsdag – Ben/rumpa, 20 min CT, Powerwalk 45 min
Torsdag – Biceps/Triceps, 25 min CT, Powerwalk 60 min
Fredag – Axlar 
Lördag – Viiiiilaaaaa och en skön promenad
Söndag – Step1, Powerwalk 30 min

Ja, ovanstående summerar till 14 st pass av olika art. Galet! Påt igen.

Utan hoj i 2 veckor försmäktar jag på denna ö….

…. eller något sånt. Nu hör det ju till sammanhanget att jag faktiskt befinner mig på en ö allt som oftast. Sedan att den kanske inte är så öde och att det inte är så svårt att ta sig här ifrån, det är en annan sak – det var ju betydligt lättare när jag hade tillgång till den vackert pärlemoblänkande faran

För övrigt befann jag mig  i den kassa MC-butiken  i Skärholmen för några veckor sedan. Mycket kan man säga om butiken men de hade i alla fall en otroligt söt (ja, en hoj kan vara söt) hoj där. Visst är fotokvaliteten häftig!?;)

Hur som helst, veckan som varit har bjudit på träning i vanlig ordning. Och nu, NU är det inte långt kvar till mina forna PB Körde á 18kg på hantlarna i axelpress i veckan, tror jag var uppe i 22 (?) förut. Så nu jävlar (Ja, jag tillåter mig själv att svära för det här är värt en svordom)! Jag tror att den lilla svarta, även kallad träningsdagbok, kan ha med mina framgångar att göra. Jag kan dock konstatera att Ön är i minsta laget för en powerwalk. Det tar ca 25 min att gå runt den bit som är promenadvänlig (dvs. om man inte vill göra intrång i f0lks trädgårdar). Med hjälp av mitt ickebefintliga lokalsinne har jag dock fått promenaderna att pågå i upp till 40 min. Ibland ska man ha något för att inte ha ett lokalsinne också!

Förra helgen lyckades jag äntligen få till en inflyttnings-/höstfest. Och det var ju på tiden med tanke på att jag bott  på Ön i ett halvår. Förstår inte riktigt var min festfixarvilja tagit vägen? Nåja, nu är jag i alla fall sugen på jul-/decemberfest så det lär det bli så småningom.

Nu ska jag få på mig lite traskvänliga kläder och sedan ska jag ut i regnet för en kylig powerwalk!

Det börjar närma sig…

…att låta hojen vila för den här gången. Igår när jag åkte till jobbet var det frost på bilarna, och det är ungefär också så mina fingrar kändes när jag anlände till jobbet. Fy fasen va kallt! Visst, jag skulle kunna köpa ett par tjockare handskar men samtidigt lär det inte vara långt kvar tills frosten även hittar till marken och då vill inte jag försöka parera mig framåt på enbart två hjul. Så, det där busskortet och (hör och häpna) SL låter nästan lite lockande just nu. Det som egentligen stör mig mest är att det nu kommer att ta mig ca 40 min, istället för 10, att ta mig till jobbet. Nåja, fr.o.m. måndag blir det kollektivt för mig – jajamen!

Träning går sakta men säkert framåt,  det är en bra bit kvar till föregående PB på 70- 75 kg i bänkpress men jag närmar mig. Tror dessutom att mina kära muskler kommer ihåg att jag hållit på en del med detta förut för jag inbillar mig att framstegen kommer snabbare än sist. För närvarande ligger jag på 45 kg – om allt går som det ska bör jag ligga på 70 kg om ca 6 veckor. Jag har dessutom lyckats få till en bra kontakt i ryggen, vet inte riktigt hur jag lyckats med det, men övningarna tar riktigt bra Har också satt igång med intervaller, visserligen bara i 20 minuter men ändå.

Jag har äntligen satt ett datum för inflyttningsfest – tänkte att det är lika bra innan jag hinner flytta igen:) Men nu är det nogpladdrat för stunden…. det är ju promenadväder utomhus! Here I come!

Lite bilder från i somras kan jag bjuda på…

Bildlöst Ålandsinlägg…(Nu uppdaterat med bilder :))

…ja, det är vad detta blir eftersom jag ännu inte lagt över fotona från kameran. Men, skriva kan man ju göra utan foton

I fredags var det dags att bege sig mot Åland för att fira det hela halvåret. Herr J mötte upp mig vid Solna Business Park vid 1730 och därifrån bar det av mot Grisslehamn. Eftersom vi båda är rätt kassa på det här med lokalsinne var jag lite orolig över om vi skulle hitta till båten. Det visade sig dock vara väldigt enkelt även om vi kanske inte var helt lagenliga för att hinna dit i tid. Men hann gjorde vi och på båten kom vi. Väl på båten förundrades jag över att det (nästan) enbart var män på båten. En aningens udda och jag kände mig lite smått malplacerad då jag funderade på var alla kvinnor tagit vägen. Hur som helst, jag och Herr J intog en buffé i restaurangen som kanske inte var det godaste jag ätit, eller det mest prisvärda, eller mysigaste eller….ja, det var rätt kasst helt enkelt men det tjänade sitt syfte som bukfylla i alla fall (och mozarellan var god).  Båten landade någon gång vid 22-tiden och vi körde den korta biten till hotellet som låg ett stenkast från hamnen. Hotellet. Ja, vad ska man egentligen säga om hotellet, jag tror man måste uppleva det för att förstå dess sanna och egentliga potential. Det första som mötte oss var en skrikande röd neonskylt som det troligtvis stod Elvis på (kommer inte ihåg eftersom jag var så förfärad över att vi bokat ett hotell med neonskyltar). Väl inne på hotellet var väggarna belamrade med Elvis-look-alikes. Hjälp! Ta mig här ifrån! Men, och som vanligt är det ett stort men, personalen var underbar (om än kanske något fixerad vid Whitney Houston)! Receptionisten såg till och med till att våra plåtälsklingar fick tak över huvudet (ja hojarna alltså). Rummen var väl inte heller något att jubla över men även det är jag benägen att bortse från tack vare den underbara personalen.

Dagen därpå åt vid först en hotellfrukost och begav oss sedan ut på vägarna. Det visade sig ganska snart att vi var Off Season. Fordonen vi mötte på väg in mot Mariehamn kunde nog räknas på ena handens fingrar. Men, det gjorde ju inte oss något – Det gav ju oss mer sväng- och lekrum med hojarna. Halvvägs till Mariehamn inser jag varför det enbart (nästan) var män på färjan över. Huvudleden till Mariehamn var avstängd och istället var vi förpassade till en röd rullgrusväg på grund av…. Dragracing! Nåja, vi tog oss förbi det förhatliga rullgruset (min körlärare hade dock varit stolt så fint som jag svängde och krumelurade mig på hojen) och var snart i Mariehamn. Jag måste säga att Mariehamn är en grymt kuslig stad off season. Det var så öde att jag funderade på om vi var inblandade i någon skräckfilm av något slag. Vi fikade lite (det känns som att MC-kulturen till 50% utgörs av fikapauser) och begav oss sedan vidare ut på vägen. Jag hade tänkt att vi skulle köra en stund, men eftersom Åland är rätt litet blev det en kort stund innan nästa stopp. Det berömda Uffe på höjden-caféet. Otroligt vackert! Fin natur och…. folktomt. Kan dock tänka mig att det vimlar av folk där på somrarna. Hur som helst, vi tog oss upp i tornet trots höjdskräck och gung och fotade utsiken.

Där efter körde vi vidare på folktomma men mysiga väder, vi såg en och annan hoj men i det stora hela var det tomt på vägarna. En liten färja tog oss över till Sundö (tror jag det hette) där vi tänkt tanka, tyvärr stänger hela Åland kl 14 på lördagar så istället för att tanka blev vi tvungna att styra hemmåt (läs: det skumma Elvishotellet) för att inte få soppatorsk. Vid 17-tiden var vi på hotellet igen och vi hade då varit ute och kört i ca 7 timmar – Härligt. Men, det var ju inte tillräckligt, så istället för att gå till restaurangen begav vi oss återigen ut för att utforska näromgivningen. Vägarna hade en förmåga att ta slut lite här och var så efter en 30 min kände vi att vi hade relativt bra koll på omgivningen. Istället för att åter bege oss mot hotellet blev det ett gäng teknikövningar. Jag hade aldrig testat att hårdbromsa från hög hastighet på min egen hoj innan, bara på körskolans. Tack vare de tomma vägarna kändes det som att det var ett ypperligt tillfälle att testa – och det var det! Det är sjukt va snabbt man kommer ner till stillastående från 90. Bromsarna slutade t.o.m. att gnissla ett kort tag efteråt men tyvärr har det återkommit nu. Efter diverse övriga teknikövningar begav vi oss åter mot hotellet för middag. Och här kommer ännu en anledning till varför jag är benägen att bortse från hotellets utseende – De hade grymt god mat! Kan nog påstå att det var bland det godaste köttet jag ätit. Efter middagen satte vi oss i baren där vi träffade på ett litet gäng med Yamaha FJR (tror jag de heter – vi hade sett de ute på parkeringen). Återigen är jag fascinerad över hur lätt det är att börja snacka med andra människor som är ute och kör MC.

Dagen därpå intog jag och Herr J återigen hotellfrukost innan vi slutligen begav oss mot färjan för att ta oss hem till Stockholm och vardagen igen. Kan säga att det här med att köra MC i forsande hellregn, när det dessutom är kallt ute, inte är någon hit – det är nämligen så hemresan från färjan såg ut.

Just nu sitter jag mest och är bitter över att MC-säsongen snart är över för i år. Fasen, jag har ju precis kommit igång

Ja, bilderna kommer säkerligen så småningom. För övrigt så vill jag tillbaka till Åland, men under säsong, nästa år! Så folktomt som det var i helgen kan det inte vara annars.

Nej, middag var det här!

Och så var det bilderna…. typ en dryg vecka senare

Skjutsa på hoj…

…är ju riktigt spännande. I söndags var det dags för Fröken L’s premiärtur och nästan min premiärtur i skjutsande för den delen. Det gick hur bra som helst. Vi tog oss först ut till Rosenhill, där vi för övrigt träffade på det nyss hemkomna öfolket, och fikade. Sedan var tanken att vi skulle bege oss hemåt,  men Fröken L tyckte att vi skulle åka lite mer (tror bestämt att hon tyckte att det var skoj). Vi begav oss därför ut mot Skanssundet och satan va det svängde. Det är en lite lustig känsla när man har någon bakpå och helt plötsligt känner att hojen börjar lägga sig tidigare i kurvorna är vad man är van vid. Men, det gick bra det också – tog det trots allt lugnt (tror inte att Fröken L’s trädgårdshandskar gjort så stor nytta om vi vurpat)! Vi tog oss ut till färjan och sedan hem igen utan missöden och var väldigt nöjda med turen. Ja, motorcykel. Vem kunde ha anat det för ett år sedan…. eller ett halvår sedan för den delen också?
___________________________________

Efter att ha skjutsat hem Fröken L var det raka vägen till Kungsholmen och gymmet som gällde. Det stod axlar på schemat – Me like! Även här har jag tappat en hel del, från 16-18 kg på hantlarna i axelpress till 12 kg men det är som Herr J (som för övrigt är coolast av alla) säger. Det kommer! Hittade en maskin för baksida axlar som tog riktigt bra – Finns risk att det blir en ny Älska/Hata-maskin.

Nej, nu ska jag hoppa i träningskläderna inför kvällens steppass

En blandad kompott…

…av veckan som varit. Och enda anledningen till att jag nu sitter här och faktiskt orkar skriva något vettigt (nåja, skriva något i alla fall) här är att jag befinner mig i ett endorfinrus. Även denna gång orsakat av ett gympass. Ett rygg- och bicepspass närmare bestämt. Jag är nöjd. Mycket nöjd!

I lördags begav jag mig återigen ut på en tur med Hojengänget. En underbar samling hojentusiaster som kör runt på en massa kringliga vägar. Den här gången var Hjälmare Docka målet och trots att det var BMW-klubben som arrangerade så var jag (och de andra utan BMW) välkommen att köra med. Den första fikapausen intogs i en mysig liten skogsglänta.

Därefter tog vi oss vidare mot Hjälmare Docka där det tittades på gamla båtar som en gång i tiden sett aningen ståtligare ut än de gjorde i dagsläget. Jag fick också i mig crepés som kanske inte var min bästa gastronomiska upplevelse men de var goda och mättande. Framförallt var cafépersonalen väldigt trevlig.

Sammanfattningsvis en väldigt trevlig tur. Ja, detta blev en kort beskrivning av en relativt lång (i mina ögon sett) tur.  Men det är i alla fall något.

Efter turen var det dags att bege sig mot 30årsfest och då blir man så här glad:

Men hur som helst – nu var det inte det jag skulle prata om. Det jag skulle komma till var steppass – Och hur grymt kul det är! Ah! Så fullständigt slut och så fullständigt glad efter passet i måndags att jag sprang runt på små moln efteråt, nåja nästan Har bokat in ett pass på lördag också… yaeeeey! Jag är igång igen!

Nej, nu är klockan mycket och jag har inte fått i mig mina proteiner än och än mindre packat inför helgens äventyr. Tjejmiddag och träning

Kalas!

Endorfinrus!!!

Och det var på tiden. Minst sagt! Det är väl närmare 6 månader sedan jag senast satte foten på gymmet och med tanke på min tidigare träningsfrekvens är det rätt anmärkningsvärt. Hur som helst – efter inköp av vissa maskiner har jag och Herr J konstaterat att det knappast är någon crosstrainer vi införskaffat oss – Jag har aldrig rört mig så lite som jag gör nu (fel: Gjorde tills idag). Passande nog har Friskis&Svettis en kampanj just nu, för 150 kr får man 5 veckors träning på valfritt gym i Stockholm där man dessutom får köra pass. Kanon!  Trampade in på gymet vid 20-tiden. Körde axlar. Sammanfattningsvis:
- Breda flyes framifrån (3×15st 6kg),
- Militären  (Superset i 3x(5+5+5)st 10kg) – Fy fasen va den sved. Pump var ett faktum!
- Axlar fram, liggande i cablecross (3×10st, 15 kg)
- Bamsen (Mest för att det var roligt)
Körde där efter några förhatliga benövningar – Tror det är dags för mig att börja med lite mental träning så benen blir roligare

Hur som helst, gymmet var väldigt trevligt. Bra med maskiner och även en relativt stor yta för fria vikter. Kan dock tänka mig att det är extremt packat med folk där runt 17-tiden.

Nu sitter jag här framför TVn, kan inte få armarna över axlarna för att de darrar så mycket men med ett otroligt fånigt flin på läpparna. Ah! Endorfiner!

(För övrigt måste det här vara något slags nyrekord för min del, 3 inlägg på 2 dagar!)

Det här med hoj är bra skit!

Då var det dags för ett stycke åktur idag igen. Gårdagen gav mersmak för min del. Herr J arbetade flitigt under dagen och slutade i vanlig ordning kl 16. Kl 1515 kom jag på den briljanta idén att jag skulle ta Bulten och möta honom på jobbet. Sagt och gjort, upp på hojen och iväg. Underbart! Förbi Kassmyra och Rosenhill, mängder av hojar vimlar ute på vägarna. Upptäcker till min förtjusning att min kurvtagning blivit markant bättre sedan gårdagen, helt plötsligt bara flyter det. Ja så är det att vara ny, man blir barnsligt stolt över minsta lilla framsteg. Hur som helst, kör Bulten och tar av mot Tullinge. Kör förbi två stycken från Västerhaninge trafikskola, eller hojarna är i alla fall där ifrån, och blir nästan lite nostalgisk. Det är trots allt bara 4 veckor sedan jag fick lappen.

Efter att ha hämtat upp Herr J vid jobbet bär det av mot pizzerian i Kassmyra – De har en grymt god avokadosallad som jag självklart beställer. Efter att energinivåerna fyllts på till en bra nivå bestämmer vi oss för att köra Bulten och testa var man hamnar på vägarna som går lite kort och tvärs därifrån. Vi kör in vid Rosenhill och börjar köra mot Hemfosa. Efter ett tag blir vägen smalare och smalare och kurvorna blir tvärare och tvärare. Vi hamnar på en grusväg. En grusväg med väldigt mjuka kanter. VÄLDIGT mjuka kanter. Herr J tyckte helt enkelt att kanterna var så mjuka att han tyckte att det var ett utmärkt tillfälle att besiktiga hojen underifrån. Sagt och gjort, detta är resultatet!

Hur man besiktigar underredet på en Yamaha FZ-6n

En grusväg någonstans vid Hemfosa

Efter att både Herr J och jag använt musklerna för att få Yamahan i upprätt läge igen upptäckte vi att det var väldigt vackert. En häst i hagen till höger på bilden tyckte att vi var väldigt spännande och kom springande från mitten av hagen för att se vad vi höll på med. Efter en kort diskussion om fortsatt väg bestämde vi oss för att se var grusvägen skulle ta vägen. Efter ett tag hamnade vi i vad som närmast kan liknas vid ett grustag. Vägen fortsatte förbi någon slags mast så vi körde vidare men var tvungna att stanna då vägen ledde in i en liten tunnel.

En liten tunnel mitt ute i ingenstans

Vi bestämde oss för att det nog inte var någon bra idé att köra igenom den, det är ju trots allt inga crossar vi köpt. Istället parkerade vi helt sonika mitt på vägen och gick upp mot den lilla tunneln för att utforska den till fots.

Herr J ser ljuset i tunneln

Herr J utforskade marken först och upptäckte ljuset i slutet av tunneln. Väl på andra sidan upptäckte vi att….

Mot toppen

…det var ju Nynäsvägen. Dock den nya delen som inte är igång än. Så, vill ni veta hur man kommer till tunneln under Nynäsvägen? Fråga mig, jag vet!

Efter tunnelutforskningen tog vi samma väg tillbaka och landade så småningom återigen på Nickes och Tuddes i Rosenhill. Ingen av oss kände oss färdigåkta för dagen så vi bestämde oss för att åka mot Skanssundet och ta färjan över mot Mörko och sedan köra till Tumba via Södertälje. Sagt och gjort, efter lite latte med after eight bar det av igen. Väl framme vid färjan satte vi oss vid vattnet eftersom det var en kvart tills båten skulle gå.

Utsikten över Skanssundet

För övrigt var det helmysigt väder. Så mysigt att himlen var tvungen att förevigas.

Efter att ha tagit färjan över hamnade vi oundvikligen på Mörkörakan. Min hoj är rätt snabb. Väldigt snabb till och med. Men det är lite svårt att hålla sig kvar på hojen när det börjar gå snabbt. Herr J meddelar att det är tur att jag har feta biceps :p Hur som helst, vi kan härmed lära oss något av situationen. Acceleration gör att du får långa armar. Nu behöver jag inte testa det igen (Vem försöker jag lura?!)

Vi körde sedan förbi Hölö och fortsatte sedan Gamla E4an  (som på något sätt blivit mycket rakare sedan vi körde där första gången med hojarna – vilket både jag och Herr J upplevde) mot Tumba. Nu någon timma senare sitter jag här med ett glas vin i handen och är väldigt nöjd med dagen. Det här med hoj är bra skit!

Vad roar man sig med när tomheten i kalendern är ett faktum?

Jo! Man går in på Internet! Det har sagts förr men det tåls att sägas igen. Internet är oändligt! I fredagskväll kom jag och Herr J hem efter ett misslyckat försök att tvätta cyklarna. Istället blev det kebab som en, för oss, okänd människa bjöd på. Men det är en helt annan historia och det var inte alls dit jag skulle komma. Hur som helst, vi kom hem och börjar fundera på vilka äventyr vi ska ta oss för under morgondagen. För Herr J är det relativt enkelt – han ska jobba ! Men jag då? Det är nu vi kommer till det finurliga i kråksången. Jag startade datorn och mitt på skärmen lyser hojen.nu. Jag tänker – Brukar inte de samlas och köra tillsammans? Sagt och gjort jag börjar leta i trådarna och som tur är har de en tur inbokad just imorgon. Nu kan man ju tycka att det här med att träffa en massa människor som man aldrig sett förut verkar helunderligt. Men då vill jag säga så här – Ta A-kort och insup MC-kulturen, här har alla något gemensamt och alla hälsar på alla! Okänd är du inte länge.

Turen var inbokad till kl 10.00 på lördag morgon med start i Rosenhill. Jag och Herr J vaknar upp vid 0800 och inser att regnet öser ner utanför. Inte direkt det väder jag beställt. Vi kommer upp ur sängen och kommer snart fram till att vi ska ignorera regnet till en början, åka ut till Rosenhill och käka frukost tillsammans. Väl nere vid hojarna tilltar regnet och jag inser att det nog inte blir nog tur för mig idag – Jag har ju inga överdragskläder.  Nåväl, upp på hojarna och iväg. Det regnar, men det är inte som badbaljan Essingeleden några dagar tidigare. Vi är med andra ord inte dränkta – Vi simmar och håller oss ovanför ytan. Vi kommer fram till Rosenhill någon kvart senare och beställer varsin smörgås och latte. Diskussionerna rör huruida vi tror att någon kommer dyka upp i det här vädret eller ej. Jag börjar så smått lägga nya planer för dagen. Men då! Då dyker det upp en motorcykel med tillhörande förare. Tilläggas bör att denna motorcykel var den tredje att dyka upp för dagen förutom min och Herr J’s, på ett fik som vanligtvis inrymmer ett 100-tal. Det visar sig vara en man, numera kallad Herr L, som travar rakt fram till mig och frågar om jag ska med på turen till Nynäs. Jag svarar att jag inte är helt säker med tanke på vädret. Herr L berättar att han kört hela vägen från Nyköping och jag inser att min lilla regntur på 15 minuter inte är så mycket att sätta emot. Jag bestämmer mig för att följa med. Herr J tackar för sig och drar iväg efter Bulten till jobbet.

Efter några minuters väntan dyker fler och fler upp vid fiket. Det hälsas, äts smörgåsar och fikas. Helt plötsligt är det dags att dra iväg, 8 tappra personer har dykt upp. Herr M tar täten. Jag kör iväg som nummer 6, tempot är perfekt och till en början kör vi efter vägar jag kört på tidigare och känner igen. Bulten slingrar sig från ena hållet till det andra och det gör vi också. Men snart är allt som vanligt igen – Jag har ingen aning om var vi är! Phu, jag trodde nästan att jag fått lokalsinne där ett tag. Vägarna fortsätter slingra sig – grymt roligt! Vi kör av till vänster på nåt ställe och efter några meter på den nya vägen gör den en U-sväng. Jag skriker till i hjälmen när jag inser att vägen svänger mer än vad jag tänkt göra men med lite nedlägg (nåja, vi snackar kanske 3 cm här men för mig är det STORT) så löser det sig och jag är på väg åt rätt håll igen. Snart där efter stannar vi vid Luddes stuga. Ludde är tyvärr inte hemma så vi kan inte gå in men vi får lite guidning av Fröken N (eller bör jag säga K?) och Herr H.

Där efter beger vi oss ut på en liten, med betoning på liten, väg som följer vattnet. Om man kan bli kär i en väg så tror jag att jag blev det nu. Så mysig, så fin, så vacker. Perfekt, helt enkelt. Vägen leder oss till målet för dagens utflykt – Lövhagens Café. Det fikas och pratas. Här kan ett tillägg göras till diskussionen MC-kultur: Ta A-kort och insup MC-kulturen, här har alla något gemensamt, alla hälsar på alla och alla tycker om att fika!

Fr. vänster: Herrarna J(s), H, M, Fröken N, Herr L (Herr D och Herr N gick före och fastnade därför inte på fotot)

Min toast visste var den satt och så även kaffet. Med förnyad energi hos alla inblandade bar det iväg igen, denna gång med Herr H i täten. Tyckte jag att det var slingrigt och krokigt tidigare så var det ingenting mot hur vägarna rörde sig nu. Satan va vägen svängde och satan va jag svängde. Man skulle kunna sammanfatta det hela med skräckblandad förtjusning från min sida. Här var det koncentration och ingenting annat som gällde. Men, skoj var det… grymt skoj – och kurvtekniken blev bättre och bättre för varje litet illtjut jag producerade i hjälmen. Efter många små och halvstora kurviga vägar börjar jag så känna igen mig så smått. Eller ja, känna igen sig vore väl fel att säga, jag ser en skylt med ortsnamnet Fituna. Och efter några funderingar fram och tillbaka kommer jag fram till att där har ju jag varit förut. Inte långt därefter är vi så framme i Rosenhill igen.

Alla maskiner återsamlade på Rosenhill

Vädret är underbart, marken är torr och alla är glada. Turen avslutas med en fika och sedan skiljs alla åt sina separata håll. Dagen har varit underbar och väldigt givande!

_______________________________________________________________________

Nu skulle man ju kunna tro att min dag slutade där. Man skulle kunna tro att jag vid det här laget ville sätta mig i en soffa och inte återigen hoppa på hojen. Men icke! Herr J hade ju jobbat hela dagen och eftersom liver nu mera inte är orättvist (se föregående inlägg) vore det ju fel att inte åka på tur även med honom. Därför samlades jag och Herr J samt Herr L och Herr R vid en busshållplats. Det komiska i sammanhanget var att även denna tur skulle landa i Nynäs. För att göra en halvlång historia kort så blev det Bulten även denna gång men tyvärr inte lika roliga vägar efter det eftersom ingen av oss hittar (och jag som bekant inte har något lokalsinne). Hur som helst, på nåt sätt lyckades jag i alla fall fastna på foto av fotograferna vid Bulten. Så, nu är jag och Brum Brum förevigade tillsammans!

____________________________________________________________________

Over and out!

Livet är inte rättvist!!

Förbannat!

Varför kan inte bara någon annan bestämma åt mig?

Det hade ju varit betydligt lättare… Svart, blå, gul eller kanske röd? Allt på en gång? Ja, det här är ju den enkla frågan. Sedan kommer man ju till det som är betydligt svårare. Mycket svårare. Det fanns en tid då jag avskydde järnkrukor. Den tiden är förbi och nu är jag mest irriterad över att jag inte kan bestämma mig. Det där trollspöt hade passat bra nu!

För övrigt har jag nu avverkat min första semestervecka. Även om det vore fel att kalla den gångna veckan för semester. Det var länge sedan jag fick så mycket gjort på så kort tid. Jag har en GRYM lägenhet! Nu börjar det närma sig att slänga upp bilder här på bloggen

Nej, vattentornet lutar. Det är dags att sluta nu.

Livet är underbart!

Återigen har allt varit precis så som det ska vara. Allt klaffade! Nåja, förutom en viss tendens till falsksång i form av Blinka Lilla Stjärna. Men det bjuder jag på. Det är ju egentligen en rätt trevlig låt. Är dock grymt trött i Gluteus Maximus, vilket jag inte riktigt förstår med tanke på att jag suttit ner mest hela dagen. Men, jag bjuder på det också. För livet är underbart! Fett najs! Übernajs!

Ikväll väntar middag och vin med mor och far. Ska bli riktigt trevligt Det var alldeles för länge sedan. Ju närmare man flyttar desto mer sällan träffas man – eller vad är det de brukar säga;)

Och just ja, Ulrica och Sofhie – Förklaring till mina smått förvirrade inlägg kommer så småningom

Det ekar på kontoret

Idag var vi hela (hör och häpna) 4 personer på min avdelning. Det är nästan så man får lite torgskräck. På fredag verkar det dessutom som att det bara blir jag och en till. Funderar starkt på att jobba hemma. Det är mycket googlande för att ta reda på koder nu. Det är fascinerande vilka forum det finns på nätet. Eller, det som är fascinerande är egentligen att någon innan mig har funderat på exakt samma detalj. Ja… Intääärnät asså!

För övrigt funderar jag på att ta en sväng över till Åland för att förhoppningsvis hälsa på en framtida vapendragare. Men, det återstår att se. Det är ju trots allt inte bara att åka dit. Det är mycket som ska måste klaffa. Ja, jag säger då det. Någon sa någon gång att jag uppfattas som spontan eller möjligtvis impulsiv…. det är nästan så att jag är benägen att hålla med. Kanske är det också därför jag så snabbt tröttnar på saker och ting? Ha! Men inte denna gång!

För övrigt #2 har jag precis sett en dokumentär om brittisk kameraövervakning. De har sjuk kontroll över vad som händer inne i London. Framförallt är jag lite imponerad av de pratande kamerorna. Jag vill också ha en pratande kamera. Oh, jag kan se dem framför mig…. alla practical jokes jag skulle ägna mig åt. Till skillnad från dagens skämt som mest går ut på att vända upppner på någon kollegas bildskärm.

Jaha, och vad ville jag egentligen skriva  det här inlägget då? Ja, det kan jag ju inte berätta här. Fattar ni väl!?

Puss&Kram

Irriterad I tell u!

Gah! Varför kan inte allt bara vara enkelt. Satans järnkrukor att stå i vägen. Förstår inte varför den skulle stå där när jag också ville (nåja) vara där. Lyckades i alla fall undvika ett totalt misslyckande och mosade bara ena vaden. Så, så var det med det. Helt plötsligt sjönk den lilla bit självförtroende man lyckats samla på sig.  Irriterad I tell u!

I dag bär det av ut på slingriga vägar, i hopp om att finna utplacerade järnkrukor så att man i ett senare, mer kritiskt, skede har möjlighet att undvika dem.

Vad mer? Jo, det blir förhoppningsvis sko- och klädinköp idag. Min garderob gapar, som vanligt i sommartider, tom och kräver min fullständiga uppmärksamhet. Köpte visserligen kläder igår men det var inte direkt sommarkläder… eller nåja, de ser inte direkt somriga ut i alla fall.

För övrigt funderar jag på 2, 3 eller kanske 2,5 miljoner. Eller kanske 1,3? Den som lever får se.

Nu ska jag, i mitt förvirrade bloggtillstånd, försöka få ordning på alla atteraljer innan vi beger oss mot det, för stunden, öde huset.

Puss&Kram

Det här med att ta sig upp på hästen igen…

…har fått en helt ny innebörd. Eller rättare sagt, det har äntligen fått sin korrekta innebörd. I alla fall i min värld. För övrigt är det väldigt spännande när man gör något, som man egentligen aldrig tänkt att göra om, igen! Det är smått fascinerande vilka detaljer man lägger märke till. Eller rättare sagt, hur gamla folk faktiskt är. Och vad har det att göra med något egentligen? Nej, just det. Ingenting. Men nu för tiden behöver jag åtminstone inte utnyttja Youtube. Youtube i all ära men äkta vara är ju helt klart bättre. Mycket bättre. Även om det gör ont. Den som vill vara fin får lida pin…. VA? Vad har det med saken att göra? Nog för att jag kommer att vara fin, jag kommer vara grymmast. Åtminstone i augusti!

Imorgon väntar midsommar. En väldigt torr midsommar (åtminstone i alkohol räknat) för min del. Man har ju anledningar att vara nykter dagen efter.

Hmm middag kanske? Tror bestämt att Herrn är hemma om någon timma eller två.

Förändrade prioriteringar….

….ja, vilket jidder. Jag skyller allt på de små söta bandvagnarna. Som egentligen inte är bandvagnar. Men på något sätt ändå påminner om bandvagnar. Ja, i miniatyr då. Eller möjligtvis tusefotingar… men då är det inte ordet miniatyr vi pratar om utan snarare något antonymt till det samma.

Ja, vad kan man säga? Jag har tappat allt vett och sans jag någonsin påstått mig ha? Ja, det är ju ett sätt att se på saken. Jag vill bränna en massa pengar utan att egentligen få något påtagligt för det? Ja, så kan man också se det (i alla fall nu i början).  Men, å andra sidan, det går ju knappast att ha ett liv om man ständigt ska falla tillbaka på siffror och vett. I alla fall inte enligt min kännedom. Eller? Just för tillfället är jag åtminstone positivt inställd till byråkrati. Ha, vem försöker jag lura! De här veckorna går långsamt. L_Å_Å_Å_N_G_S_A_M_T I tell u! Ge mig! NU!

Nej, jag får väl sälla mig till mängden helt enkelt – Jag retirerar till Youtube! For now!

 

Over and out!

Till tonerna av…

…Håll upp händerna för Stureplan har vi nu firat lågkonjunkturen med champagneprovning. Jag vet nu allt om hur olika bubbel, finare och mindre fina, tillverkas och jag vet också hur mögel luktar i en champagneflaska. Detta var en höjdpunkt i mitt liv. Som jag längtat efter en äkta definition av Brut. Jag känner att mitt liv nu är fulländat. Nej, oavsett sarkasm eller ironi, det var riktigt trevligt och smått intressant även om jag hävdar att smaken är olika och att det därför, egentligen, är fel att diskutera fina viner (eller för den delen mindre fina viner).

(För övrigt föredrar jag också Put your hands up for Detroit – Mest för att det påminner om en stor man och en konstig dans någonstans på en nattklubb i Helsingborg)