Gah! Varför kan inte allt bara vara enkelt. Satans järnkrukor att stå i vägen. Förstår inte varför den skulle stå där när jag också ville (nåja) vara där. Lyckades i alla fall undvika ett totalt misslyckande och mosade bara ena vaden. Så, så var det med det. Helt plötsligt sjönk den lilla bit självförtroende man lyckats samla på sig. Irriterad I tell u!
I dag bär det av ut på slingriga vägar, i hopp om att finna utplacerade järnkrukor så att man i ett senare, mer kritiskt, skede har möjlighet att undvika dem.
Vad mer? Jo, det blir förhoppningsvis sko- och klädinköp idag. Min garderob gapar, som vanligt i sommartider, tom och kräver min fullständiga uppmärksamhet. Köpte visserligen kläder igår men det var inte direkt sommarkläder… eller nåja, de ser inte direkt somriga ut i alla fall.
För övrigt funderar jag på 2, 3 eller kanske 2,5 miljoner. Eller kanske 1,3? Den som lever får se.
Nu ska jag, i mitt förvirrade bloggtillstånd, försöka få ordning på alla atteraljer innan vi beger oss mot det, för stunden, öde huset.
Puss&Kram 
