Det här med hoj är bra skit!

Då var det dags för ett stycke åktur idag igen. Gårdagen gav mersmak för min del. Herr J arbetade flitigt under dagen och slutade i vanlig ordning kl 16. Kl 1515 kom jag på den briljanta idén att jag skulle ta Bulten och möta honom på jobbet. Sagt och gjort, upp på hojen och iväg. Underbart! Förbi Kassmyra och Rosenhill, mängder av hojar vimlar ute på vägarna. Upptäcker till min förtjusning att min kurvtagning blivit markant bättre sedan gårdagen, helt plötsligt bara flyter det. Ja så är det att vara ny, man blir barnsligt stolt över minsta lilla framsteg. Hur som helst, kör Bulten och tar av mot Tullinge. Kör förbi två stycken från Västerhaninge trafikskola, eller hojarna är i alla fall där ifrån, och blir nästan lite nostalgisk. Det är trots allt bara 4 veckor sedan jag fick lappen.

Efter att ha hämtat upp Herr J vid jobbet bär det av mot pizzerian i Kassmyra – De har en grymt god avokadosallad som jag självklart beställer. Efter att energinivåerna fyllts på till en bra nivå bestämmer vi oss för att köra Bulten och testa var man hamnar på vägarna som går lite kort och tvärs därifrån. Vi kör in vid Rosenhill och börjar köra mot Hemfosa. Efter ett tag blir vägen smalare och smalare och kurvorna blir tvärare och tvärare. Vi hamnar på en grusväg. En grusväg med väldigt mjuka kanter. VÄLDIGT mjuka kanter. Herr J tyckte helt enkelt att kanterna var så mjuka att han tyckte att det var ett utmärkt tillfälle att besiktiga hojen underifrån. Sagt och gjort, detta är resultatet!

Hur man besiktigar underredet på en Yamaha FZ-6n

En grusväg någonstans vid Hemfosa

Efter att både Herr J och jag använt musklerna för att få Yamahan i upprätt läge igen upptäckte vi att det var väldigt vackert. En häst i hagen till höger på bilden tyckte att vi var väldigt spännande och kom springande från mitten av hagen för att se vad vi höll på med. Efter en kort diskussion om fortsatt väg bestämde vi oss för att se var grusvägen skulle ta vägen. Efter ett tag hamnade vi i vad som närmast kan liknas vid ett grustag. Vägen fortsatte förbi någon slags mast så vi körde vidare men var tvungna att stanna då vägen ledde in i en liten tunnel.

En liten tunnel mitt ute i ingenstans

Vi bestämde oss för att det nog inte var någon bra idé att köra igenom den, det är ju trots allt inga crossar vi köpt. Istället parkerade vi helt sonika mitt på vägen och gick upp mot den lilla tunneln för att utforska den till fots.

Herr J ser ljuset i tunneln

Herr J utforskade marken först och upptäckte ljuset i slutet av tunneln. Väl på andra sidan upptäckte vi att….

Mot toppen

…det var ju Nynäsvägen. Dock den nya delen som inte är igång än. Så, vill ni veta hur man kommer till tunneln under Nynäsvägen? Fråga mig, jag vet!

Efter tunnelutforskningen tog vi samma väg tillbaka och landade så småningom återigen på Nickes och Tuddes i Rosenhill. Ingen av oss kände oss färdigåkta för dagen så vi bestämde oss för att åka mot Skanssundet och ta färjan över mot Mörko och sedan köra till Tumba via Södertälje. Sagt och gjort, efter lite latte med after eight bar det av igen. Väl framme vid färjan satte vi oss vid vattnet eftersom det var en kvart tills båten skulle gå.

Utsikten över Skanssundet

För övrigt var det helmysigt väder. Så mysigt att himlen var tvungen att förevigas.

Efter att ha tagit färjan över hamnade vi oundvikligen på Mörkörakan. Min hoj är rätt snabb. Väldigt snabb till och med. Men det är lite svårt att hålla sig kvar på hojen när det börjar gå snabbt. Herr J meddelar att det är tur att jag har feta biceps :p Hur som helst, vi kan härmed lära oss något av situationen. Acceleration gör att du får långa armar. Nu behöver jag inte testa det igen (Vem försöker jag lura?!)

Vi körde sedan förbi Hölö och fortsatte sedan Gamla E4an  (som på något sätt blivit mycket rakare sedan vi körde där första gången med hojarna – vilket både jag och Herr J upplevde) mot Tumba. Nu någon timma senare sitter jag här med ett glas vin i handen och är väldigt nöjd med dagen. Det här med hoj är bra skit!