Jo! Man går in på Internet! Det har sagts förr men det tåls att sägas igen. Internet är oändligt! I fredagskväll kom jag och Herr J hem efter ett misslyckat försök att tvätta cyklarna. Istället blev det kebab som en, för oss, okänd människa bjöd på. Men det är en helt annan historia och det var inte alls dit jag skulle komma. Hur som helst, vi kom hem och börjar fundera på vilka äventyr vi ska ta oss för under morgondagen. För Herr J är det relativt enkelt – han ska jobba ! Men jag då? Det är nu vi kommer till det finurliga i kråksången. Jag startade datorn och mitt på skärmen lyser hojen.nu. Jag tänker – Brukar inte de samlas och köra tillsammans? Sagt och gjort jag börjar leta i trådarna och som tur är har de en tur inbokad just imorgon. Nu kan man ju tycka att det här med att träffa en massa människor som man aldrig sett förut verkar helunderligt. Men då vill jag säga så här – Ta A-kort och insup MC-kulturen, här har alla något gemensamt och alla hälsar på alla! Okänd är du inte länge.
Turen var inbokad till kl 10.00 på lördag morgon med start i Rosenhill. Jag och Herr J vaknar upp vid 0800 och inser att regnet öser ner utanför. Inte direkt det väder jag beställt. Vi kommer upp ur sängen och kommer snart fram till att vi ska ignorera regnet till en början, åka ut till Rosenhill och käka frukost tillsammans. Väl nere vid hojarna tilltar regnet och jag inser att det nog inte blir nog tur för mig idag – Jag har ju inga överdragskläder. Nåväl, upp på hojarna och iväg. Det regnar, men det är inte som badbaljan Essingeleden några dagar tidigare. Vi är med andra ord inte dränkta – Vi simmar och håller oss ovanför ytan. Vi kommer fram till Rosenhill någon kvart senare och beställer varsin smörgås och latte. Diskussionerna rör huruida vi tror att någon kommer dyka upp i det här vädret eller ej. Jag börjar så smått lägga nya planer för dagen. Men då! Då dyker det upp en motorcykel med tillhörande förare. Tilläggas bör att denna motorcykel var den tredje att dyka upp för dagen förutom min och Herr J’s, på ett fik som vanligtvis inrymmer ett 100-tal. Det visar sig vara en man, numera kallad Herr L, som travar rakt fram till mig och frågar om jag ska med på turen till Nynäs. Jag svarar att jag inte är helt säker med tanke på vädret. Herr L berättar att han kört hela vägen från Nyköping och jag inser att min lilla regntur på 15 minuter inte är så mycket att sätta emot. Jag bestämmer mig för att följa med. Herr J tackar för sig och drar iväg efter Bulten till jobbet.
Efter några minuters väntan dyker fler och fler upp vid fiket. Det hälsas, äts smörgåsar och fikas. Helt plötsligt är det dags att dra iväg, 8 tappra personer har dykt upp. Herr M tar täten. Jag kör iväg som nummer 6, tempot är perfekt och till en början kör vi efter vägar jag kört på tidigare och känner igen. Bulten slingrar sig från ena hållet till det andra och det gör vi också. Men snart är allt som vanligt igen – Jag har ingen aning om var vi är! Phu, jag trodde nästan att jag fått lokalsinne där ett tag. Vägarna fortsätter slingra sig – grymt roligt! Vi kör av till vänster på nåt ställe och efter några meter på den nya vägen gör den en U-sväng. Jag skriker till i hjälmen när jag inser att vägen svänger mer än vad jag tänkt göra men med lite nedlägg (nåja, vi snackar kanske 3 cm här men för mig är det STORT) så löser det sig och jag är på väg åt rätt håll igen. Snart där efter stannar vi vid Luddes stuga. Ludde är tyvärr inte hemma så vi kan inte gå in men vi får lite guidning av Fröken N (eller bör jag säga K?) och Herr H.
Där efter beger vi oss ut på en liten, med betoning på liten, väg som följer vattnet. Om man kan bli kär i en väg så tror jag att jag blev det nu. Så mysig, så fin, så vacker. Perfekt, helt enkelt. Vägen leder oss till målet för dagens utflykt – Lövhagens Café. Det fikas och pratas. Här kan ett tillägg göras till diskussionen MC-kultur: Ta A-kort och insup MC-kulturen, här har alla något gemensamt, alla hälsar på alla och alla tycker om att fika!
Fr. vänster: Herrarna J(s), H, M, Fröken N, Herr L (Herr D och Herr N gick före och fastnade därför inte på fotot)
Min toast visste var den satt och så även kaffet. Med förnyad energi hos alla inblandade bar det iväg igen, denna gång med Herr H i täten. Tyckte jag att det var slingrigt och krokigt tidigare så var det ingenting mot hur vägarna rörde sig nu. Satan va vägen svängde och satan va jag svängde. Man skulle kunna sammanfatta det hela med skräckblandad förtjusning från min sida. Här var det koncentration och ingenting annat som gällde. Men, skoj var det… grymt skoj – och kurvtekniken blev bättre och bättre för varje litet illtjut jag producerade i hjälmen. Efter många små och halvstora kurviga vägar börjar jag så känna igen mig så smått. Eller ja, känna igen sig vore väl fel att säga, jag ser en skylt med ortsnamnet Fituna. Och efter några funderingar fram och tillbaka kommer jag fram till att där har ju jag varit förut. Inte långt därefter är vi så framme i Rosenhill igen.
Alla maskiner återsamlade på Rosenhill
Vädret är underbart, marken är torr och alla är glada. Turen avslutas med en fika och sedan skiljs alla åt sina separata håll. Dagen har varit underbar och väldigt givande!
_______________________________________________________________________
Nu skulle man ju kunna tro att min dag slutade där. Man skulle kunna tro att jag vid det här laget ville sätta mig i en soffa och inte återigen hoppa på hojen. Men icke! Herr J hade ju jobbat hela dagen och eftersom liver nu mera inte är orättvist (se föregående inlägg) vore det ju fel att inte åka på tur även med honom. Därför samlades jag och Herr J samt Herr L och Herr R vid en busshållplats. Det komiska i sammanhanget var att även denna tur skulle landa i Nynäs. För att göra en halvlång historia kort så blev det Bulten även denna gång men tyvärr inte lika roliga vägar efter det eftersom ingen av oss hittar (och jag som bekant inte har något lokalsinne). Hur som helst, på nåt sätt lyckades jag i alla fall fastna på foto av fotograferna vid Bulten. Så, nu är jag och Brum Brum förevigade tillsammans!
____________________________________________________________________
Over and out!
Trevlig reseskildring och visst har vi det bra ute på våra turer! Hoppas du hänger på oss många fler gånger. Och även om du emellanåt ”illtjöt” i hjälmen, så var det ingenting i din körteknik som såg fel ut. Tvärtom såg det världsvant ut.
///Jonas
Jag hänger garanterat med fler gånger
Är lite lätt sugen på Stockholmssnurren nästa helg. Vi får se vad det blir av det, tyvärr jobbar killen även då 
Och tack igen för komplimangen om min körteknik, känns väldigt bra att höra
Lät som en riktigt härlig tur det där! Är lite smått avundsjuk, det kan jag inte neka till, men min tid kommer.
Annars får jag helt enkelt se till att den gör det!! Puss o kram
Om inte annat så kommer JAG se till så att den gör det
Klart din tid kommer! Du får helt enkelt komma upp och ta med dig en hjälm innan säsongen är över 
Puss&Kram
Kul att du som ny körkortsinnehavare ville åka med oss. Ett bra sätt att knyta kontakter och kunna ställa frågor om både det ena och det andra i MC-världen.
Du körde verkligen kanon-bra, med utmärkt hastighetsanpassning. Såg sällan något bromsljus tändas, vilket tyder på att det går lagom fort.
Upplever att tjejer med nytt körkort ofta kör bättre en dito killar. Ni behöver inte på samma sätt (be)visa hur ”duktiga” ni är genom att köra över er förmåga och försöka ge sken av att ni redan kan allt. Full-lärd blir man aldrig…
Tycker det är betydligt roligare att köra när jag känner att jag inte gör det med livet som insats. Det är ju trots allt rätt trevligt att leva:) Men det är väldigt roligt att höra att det ser bra ut. Tack tack!