Bildlöst Ålandsinlägg…(Nu uppdaterat med bilder :))

…ja, det är vad detta blir eftersom jag ännu inte lagt över fotona från kameran. Men, skriva kan man ju göra utan foton

I fredags var det dags att bege sig mot Åland för att fira det hela halvåret. Herr J mötte upp mig vid Solna Business Park vid 1730 och därifrån bar det av mot Grisslehamn. Eftersom vi båda är rätt kassa på det här med lokalsinne var jag lite orolig över om vi skulle hitta till båten. Det visade sig dock vara väldigt enkelt även om vi kanske inte var helt lagenliga för att hinna dit i tid. Men hann gjorde vi och på båten kom vi. Väl på båten förundrades jag över att det (nästan) enbart var män på båten. En aningens udda och jag kände mig lite smått malplacerad då jag funderade på var alla kvinnor tagit vägen. Hur som helst, jag och Herr J intog en buffé i restaurangen som kanske inte var det godaste jag ätit, eller det mest prisvärda, eller mysigaste eller….ja, det var rätt kasst helt enkelt men det tjänade sitt syfte som bukfylla i alla fall (och mozarellan var god).  Båten landade någon gång vid 22-tiden och vi körde den korta biten till hotellet som låg ett stenkast från hamnen. Hotellet. Ja, vad ska man egentligen säga om hotellet, jag tror man måste uppleva det för att förstå dess sanna och egentliga potential. Det första som mötte oss var en skrikande röd neonskylt som det troligtvis stod Elvis på (kommer inte ihåg eftersom jag var så förfärad över att vi bokat ett hotell med neonskyltar). Väl inne på hotellet var väggarna belamrade med Elvis-look-alikes. Hjälp! Ta mig här ifrån! Men, och som vanligt är det ett stort men, personalen var underbar (om än kanske något fixerad vid Whitney Houston)! Receptionisten såg till och med till att våra plåtälsklingar fick tak över huvudet (ja hojarna alltså). Rummen var väl inte heller något att jubla över men även det är jag benägen att bortse från tack vare den underbara personalen.

Dagen därpå åt vid först en hotellfrukost och begav oss sedan ut på vägarna. Det visade sig ganska snart att vi var Off Season. Fordonen vi mötte på väg in mot Mariehamn kunde nog räknas på ena handens fingrar. Men, det gjorde ju inte oss något – Det gav ju oss mer sväng- och lekrum med hojarna. Halvvägs till Mariehamn inser jag varför det enbart (nästan) var män på färjan över. Huvudleden till Mariehamn var avstängd och istället var vi förpassade till en röd rullgrusväg på grund av…. Dragracing! Nåja, vi tog oss förbi det förhatliga rullgruset (min körlärare hade dock varit stolt så fint som jag svängde och krumelurade mig på hojen) och var snart i Mariehamn. Jag måste säga att Mariehamn är en grymt kuslig stad off season. Det var så öde att jag funderade på om vi var inblandade i någon skräckfilm av något slag. Vi fikade lite (det känns som att MC-kulturen till 50% utgörs av fikapauser) och begav oss sedan vidare ut på vägen. Jag hade tänkt att vi skulle köra en stund, men eftersom Åland är rätt litet blev det en kort stund innan nästa stopp. Det berömda Uffe på höjden-caféet. Otroligt vackert! Fin natur och…. folktomt. Kan dock tänka mig att det vimlar av folk där på somrarna. Hur som helst, vi tog oss upp i tornet trots höjdskräck och gung och fotade utsiken.

Där efter körde vi vidare på folktomma men mysiga väder, vi såg en och annan hoj men i det stora hela var det tomt på vägarna. En liten färja tog oss över till Sundö (tror jag det hette) där vi tänkt tanka, tyvärr stänger hela Åland kl 14 på lördagar så istället för att tanka blev vi tvungna att styra hemmåt (läs: det skumma Elvishotellet) för att inte få soppatorsk. Vid 17-tiden var vi på hotellet igen och vi hade då varit ute och kört i ca 7 timmar – Härligt. Men, det var ju inte tillräckligt, så istället för att gå till restaurangen begav vi oss återigen ut för att utforska näromgivningen. Vägarna hade en förmåga att ta slut lite här och var så efter en 30 min kände vi att vi hade relativt bra koll på omgivningen. Istället för att åter bege oss mot hotellet blev det ett gäng teknikövningar. Jag hade aldrig testat att hårdbromsa från hög hastighet på min egen hoj innan, bara på körskolans. Tack vare de tomma vägarna kändes det som att det var ett ypperligt tillfälle att testa – och det var det! Det är sjukt va snabbt man kommer ner till stillastående från 90. Bromsarna slutade t.o.m. att gnissla ett kort tag efteråt men tyvärr har det återkommit nu. Efter diverse övriga teknikövningar begav vi oss åter mot hotellet för middag. Och här kommer ännu en anledning till varför jag är benägen att bortse från hotellets utseende – De hade grymt god mat! Kan nog påstå att det var bland det godaste köttet jag ätit. Efter middagen satte vi oss i baren där vi träffade på ett litet gäng med Yamaha FJR (tror jag de heter – vi hade sett de ute på parkeringen). Återigen är jag fascinerad över hur lätt det är att börja snacka med andra människor som är ute och kör MC.

Dagen därpå intog jag och Herr J återigen hotellfrukost innan vi slutligen begav oss mot färjan för att ta oss hem till Stockholm och vardagen igen. Kan säga att det här med att köra MC i forsande hellregn, när det dessutom är kallt ute, inte är någon hit – det är nämligen så hemresan från färjan såg ut.

Just nu sitter jag mest och är bitter över att MC-säsongen snart är över för i år. Fasen, jag har ju precis kommit igång

Ja, bilderna kommer säkerligen så småningom. För övrigt så vill jag tillbaka till Åland, men under säsong, nästa år! Så folktomt som det var i helgen kan det inte vara annars.

Nej, middag var det här!

Och så var det bilderna…. typ en dryg vecka senare